Drömmar. If you can dream it you can become it! Det stämmer faktiskt, om man verkligen vill nåt och tror att man kan så kommer man att klara det, kanske inte alltid jättebra men man har iallafall försökt och uppfyllt en dröm. Det kan vara vad som helst. Att bara klara av att springa en mil på en viss tid, gå ut skolan utan några IG eller att åka till NY och shoppat galet. Det är DU som bestämmer vad din drömm är. Du bestämmer vilka gränser du har och kom ihåg "the sky is the limit" ;)
Jag har insett att jag kanske framstår som värsta nörden i den här bloggen. Lägger upp bilder med narnia, harry potter och jag är scout på halloween. Jag vill bara säga, jag är ingen nörd, eller jo men inte sån där som sitter och nördar teckande serier och inte har ett socialt liv (dom som är sånna är säkert jätteglada också).
ibland hamnar man på ställen där man känner, "fan jag passar verkligen INTE in här...". Så kände jag igår på halloween festen jag pratade om. (btw, jag ägde som scout). Tjejen som hade festen är en av mina bästa kompisar men problemet var att det inte var hennes kompisar som var där utan en tjejs i min klass. Det var nästan bara hennes kompisar och dom var inte direkt pratglada med nya personer. Jag har träffat dem förut men dom är alltid likadana. Inte otrevliga men dom säger ju inte ens nåt, jag menar ordet hej består av tre bokstäver och är inte så jobbigt att säga. eller? Grejen är också att det är tjejerna som är otrevliga. killarna kom fram och pratade och så. Inte ens tjejerna som går i min klass kom fram! VÄX UPP!! Varför ska tjejer vara så otroligt jobbiga????
Hösten är verkligen här nu. Det finns inga gröna löv kvar och de flesta ligger på marken. Det känns som om man går på ett hav av gult och orange. Jag tycker verkligen hösten är fin när det är ett sånt där mysigt varmt ljus ute. Man blir varm innuti tycker jag:) man kan sitta på ett café och dricka något varmt och prata med en kompis eller bara ta en promenad ute. Sen kommer dom dagar när det blåser, är kallt, regnar och håret looks like crap så fort man öppnar dörren. Men man får njuta av dom fina dagarna som faktiskt finns och som kommer!
halloween. skräck. spöken. häxor. I Sverige är halloween en helg som man inte firar så jätte mycket. Barn går "bus eller godis", vissa går på maskerad (jag ska själv gå imorgon) och det är lite dekorationer i stan. Själv har jag aldrig riktigt firat halloween. jag har aldrig gått bus eller godis som barn och jag har aldrig rikigt dekorerat huset med spindlar. Jag har dock klätt ut mej till spöke och skrämt ihjäl min farmors granne när jag var liten, hahaha, fint minne:P Men om man jämför Sverige med t.ex. USA som tar ALLA högtider superseriöst så är vi ganska tråkiga här i Sverige. Där har dom maskerader och då det är pinsamt att inte klä ut sig, alla satsar och går stenhårt in på det. Här i Sverige är det lite tvärtom, det är pinsamt att klä ut sig för mycket. Jag ska som sagt på maskerad imorgon. Paniken kom direkt, jag kan ju inte direkt klä ut mej till spöke igen. Känner inte riktigt för att springa runt i ett påslakan hela kvällen. Sen började alla med att dom ska klä ut sig ängel och djävel (bara för att kunna vara sexiga och snygga) eller något annat supervanligt. Själv vill jag inte vara det, det är ju supertråkigt! Alla är ju det och hur många änglar och djävular kommer det inte springa runt under halloween? Då kom min kompis på bästa iden ever. Bara för att sticka ut och vara lite nördiga, vi ska vara scouter! Är det inte bra? vi kommer vara dom coolaste, snyggaste och de med mest udda kläderna på festen.
så här söt kommer jag vara imorgon, jag och min kumpan, hehehe.
så mitt tips till er, kanske lite sent nu eftersom halloween firas i helgen men hitta på något eget att vara. se inte likadan ut som alla andra, det är supertråkigt och ingen kommer att komma ihåg er om ni ser ut som alla andra. Hitta på något kul!
jag ska inte säga "ljug inte" för jag vet att det slinker ut en lite lögn då och då men ljug inte mer än nödvändigt. en lögn leder ofta till en annan och tillslut har man sagt 35 lögner och har ingen aning hur man ska ta sig ut...
Killar verkar inte riktigt förstå oss tjejer ibland. Och jag fattar, vi är inte lätta. Vi säger "ja" när vi menar "nej" och tvärtom och ibland säger vi "ja" och menar "ja". Vi säger "välj själv" när vi menar "gör som jag vill". Vi blir sura en gång i månaden, men hallå vad kan vi göra åt det lixsom?? knarka tabletter typ. Därför har killar av vana att krångla till det. Ibland är det inte så svårt så krångla inte till det killar, its not rocket science;)
skrev förut att jag funderar på en tatuering. Har ändrat mej från handleden (eller jag vill ha en där också) till fingret. Det är så fint tycker jag om man har en snygg text och fint budskap. och nu pratar jag inte om sshhh tatureringen, nog för att jag tycker att den är cool ;)
Något sånt här typ:) Det kommer göra sjukt ont men det är ju så tunn text och om man skriver LOVE så blir det inte så långt heller, hehe
Det är så sant. vissa säger och tycker verkligen att homopar förstör. WHAT?? Vad kan dom förstöra?? Jag är själv hetro men jag har inga problem med om en tjej jag är kompis med skulle gilla tjejer eller om killen i skolan är gay. Vad fan spelar det för roll? Kärlek som kärlek lixsom! Det spelar ingen roll vem man är kär i, bara man är kär så är väl det underbart. Tänk om det hade varit tvärtom, att det var hetro par man tyckte va konstigt, hur skulle man själv som hetro då känna sig om alla tittade på en som om man hade en konstig sjukdom? Inte så bra eller hur? nej, uppskatta varandra oavsett vem man blir kär i! Kärlek är till för alla. Jag hade en diskution med en kompis i skolan som är muslim. Nu säger jag INTE att hon var så här bara för att hon var muslim! Men hon tyckte det var helt fel med homopar. Jag försökte fråga vad som var fel och hon sa äckligt. vad spelar det för roll vad dom gör när ingen ser? Hon behöver inte titta. Sen började hon med att det gick emot bibeln (jag är svensk och därmed kristen) men jag bryr mej inte. Jag struntar i om det går emot bibeln, jag är knappt troende. jag har mina åsikter och bibeln får ha sina. Sen står det faktistk inte att det är fel med homopar det är katoliker som är jätteemot det. Jag tycker iallafall att man har rätt att älska vem som helst. Om det råkar vara en tjej och man själv är tjej så vad spelar det för roll? Respektera och behandla andra som du själv vill bli behandlad, oavsett om de är hetro, homo, bi eller trans.
Fest. När man är liten betyder fest att man går och dansar, leker hela havet stormar, fiskdam osv. Då kallas det mer kalas. Sen kommer man till tiden då man är lite äldre och man ska bara dansa och leka snurra flaskan och hångla med randoms. Sen kommer man till tiden då man inser att det finns något som kallas alkohol. Man inser att med alkohol blir alla mer öppna och mer villiga på att göra saker. Vissa står emot och dricker inte, det är jag sjukt imponerad av. Vissa säger att man är feg, jag tycker att man är cool som vågar stå emot grupptrycket och stå upp för sin sak, att inte göra nåt som man själv inte vill. Någon som har sett Glee - blame it on the alcohol avsnittet? Gör det! Det är så sant som dom säger att man delas in i olika fack när man blir ful.
1. gråtandes och hysterisk
2. Arg
3. Strippar (okej, kanske inte så vanlig men det finns vissa, trust me)
4. Glada
5. klängade och väldigt kärleksfulla
Jag tror att jag passar in på nummer 4 (tack gode gud för det). Vissa jag känner passar in på en fin (läs: jobbig) blanding av 1 och 2. Inte den bästa kombinationen. Gråtandes och arg på samma gång. Det leder till drama.
Sen finns det även de som dricker för att det är gott, för att de ska bli mer avslappnade och sen finns det vissa som dricker för att bli så fulla som möjligt. Dom förstår jag mej ´verkligen inte på. Dricka är okej men varför vill man bli så full som möjligt?? vill man inte komma ihåg nåt, ha värsta huvudvärken dagen efter och ligga och spy inför främlingar och sen skämas för de där pinsamma bilderna som man hittar i kameran "dagen efter". Sen finns det en annan sort, de som spelar fulla. De som häller upp dricka men inte dricker något men vinglar hela tiden när dom går, pratar gegga och ändå är helt nycktra.
Vissa har bara tatueringar för att dom ska se lite tuffa ut. Vissa har massa tatueringar och bara typ 3 st som verkligen menar nått. Andra har kanske 3-4 st st och de har verkligen en mening. Jag fyller 18 år snart och en sak som jag har önskat mej är en tatuering. jag vill verkligen ha en men man måste ju tänka på att den kommer sitta där HELA livet. Man kan ju inte riktigt skriva "Jag älskar dej göran!" känns inte riktigt rätt. Satt igår och funderade på vad man kan göra. Det blev lite olika förslag:
1. Skriva namnen på familjen
2. Skriva födelseåren på familjen
3. SKriva något peppande som man kan titta på när livet suger typ "Keep fighting girl"
5. En söt bild som symboliserar något
Jag har iallafall bestämt mej att det ska vara på handleden. Typ som den här bilden. Det kan man täcka om man vill och det är lätt att visa om man vill det. Ne, jag har en tid kvar till 18 års dagen så jag kommer väl på något bra:) Är det någon som har någon idé så är det bara att skriva en fin komentar <3
Om man slår upp bitch i en ordbok så kommer man få den här förklaringen. "Bitch är en osäker person som bara är avundsjuk på någon som är snyggare, sötare, roligare, smartare och snällare t.ex. du och därför försöker få sig själv att må bättre av att trycka ner andra. Kan oftast indintifieras genom att sitt försök att se perfekt ut, prata som om man var värd 1 miljard och tittar snett. botemedel: Kill´em with kindness" = var ditt snälla roliga jag utan att vara elak och dom kommer att inse hur dom är.
Ibland kan man se på personer att dom har det jobbig, att det har hänt något eller bara att dom har en jobbig tanke i huvudet som inte vill försvinna. Vissa är ärliga när man frågar "hur mår du?" vissa svarar ärligt, "jag har en dålig dag idag. Jag har bara en jobbig tanke i huvudet." andra klistrar på ett fejk smile och säger "Jag mår bra!". Jag kan nog säga att jag är den senare typen. Jag gillar inte att visa att jag mår dåligt, jag går hellre och tänker på det själv än att prata med någon annan om det för jag känner inte att jag kan lita på någon eller att någon förstår mina problem. Det skulle verkligen vara underbart att bara EN gång få prata med någon och verkligen gråta ut. Men jag har "löst" problemet. svaret är enkelt, den här bloggen eller en dagbok. Jag skrev dagbok när jag var liten och jag har skrivit lite till och från ganska länge. Mitt problem blev att jag är för lat för att skriva flera sidor med text eftersom jag alltid får skrivkramp. Men då löste jag problemet här istället eftersom jag är inne på datorn varje dag nästan (facebook beroende ni vet och sl för tunnelbanetider). Jag vill också kunna hjälpa personer som är i samma "båt" som jag. Personligen har jag inte hittat någon blogg som verkligen skriver om vardagliga problem och tips på hur man kan lösa dom så jag ska försöka göra mitt bästa och hjälpa till:)
Killar. Dom kan vara underbar och de bästa man kan ha vid sin sida men samtidigt så är dom lika jobbiga som väckarklockan som ringer halv 6 på morgonen. för den som är smart som läser det här så kan den personen listat ut att jag boy problem. Varför ska killar spela tuffa och coola HELA tiden? Varför ska de spela en annan person än vad dom är? Och sen tror de att man är helt dum i huvudet och inte märker att dom stirrar på en medan dom håller på och fejkskrattar åt andra tjejer. När dom helt plötsligt är med andra personer, mest tjejer och sen gör EXAKT som som säger och vill att man ska göra. Är alla killar så? eller har jag lyckats träffa den enda killen i hela världen som är sån?? nej, det tror jag inte. Killar är sånna, ibland är dom töntigare än.. jag vete fan men barnsliga är dom iallafall. Sen kommer dom ibland och förolämpar en för att sen kunna ge en en förlåtkram. VÄX UPP FÖR I HELVETE!! Det finns inget värre än självgoda personer, som skryter HELA tiden och spelar någon annan.
Han jag pratar om borde läsa nummer 4, 13, 14, 15 och 16. Visa den här för era pojkvänner så kanske han får nåt att tänka på;)
vissa saker är man bäst på. Man föddes lixsom grym på det! Man föds med en talang. sen har man det där som man inte lyckas med, hur man än försöker. Jag har en sån "motsats till talang" nämligen grammatik. Det spelar ingen roll vilket språk det gäller, svenska, engelska eller spanska. Jag suger... Det kan vara en av anledningarna till att jag verkligen inte gillar språk;) längtar så till 3an i gymnasiet då jag slipper både engelska och spanska, score! Jag kan aldirg hålla reda på vad som är verb, substantiv och adjektiv. Imperfekt, preteritum och pluskvampperfekt i spanska ska vi inte ens tala om. MEN skit samma, man kan inte vara bäst på allt. I kick butts at historia!! ;)
Ibland har man dom där dagarna när klockan ringer, man går upp, går in i badrummet och tittar sig i spegeln. Den dagen man inte möter sin egen spegelbild utan ett ansikte med stora påsar under ögonen, x antal stora finnar i ansiktet, oplockade ögonbryn, fet hy och ja, ni förstår vad jag menar. Alla har upplevt det någongång och därför vet ni att ingenting verkar hjälpa. Hur mycket man än skrubbar, använder ansiktsvatten, lägger en ansiktsmask och plockar ögonbrynen, ingenting verkar bita på en riktigt dålig dag när det gäller ansiktet. Det är som ansiktet är sur på en och vill staffa en genom att se hemsk ut. har man riktigt tur så händer det en dag när man är ledig, typ en söndag när man ändå tänkte sitta hemma och plugga inför den där hemska provet. Men om man har riktigt otur så kommer det den där dagen när man har en redovisning och ska stå infför hela klassen. Då kan man bara säga, "jippi, tack fejset, just idag ska du jävlas MEN jag ska göra det bästa av situationen." Det är bara att bita ihop, att bli sur hjälper inte, det drabbar alla nån gång. För vissa händer det oftare och vissa har lite mer tur när det gäller "osamarbetsvilligt ansikte". Försök inte att sminka över det med ett ton smink, det kommer bara se ännu mer kaos ut. Låt ansiktet andas, det är troligtvis det det behöver. Använd lite smink för att täcka det värsta men annars ser det bara värre ut och det kommer inte bli bättre. Försök inte gömma dej bakom nåt heller utan var bara dig själv, so what om fejset ser ut som en pizza?? Ditt ansikte bestämmer väl inte hur du ska vara som person? Var bara sig själv!! Det är bara att hoppas att det blir bättre dan efter:) Tro mej, man överlever. look at me, Im alive
Kända personer, d.v.s. skådespelare, sångare, programledare, modeller, ja listan kan göras mycket längre. Med andra ord, dom som verkar ha ALLT. Utseende, bästa vännerna, snyggaste kläderna, talang (värst är dom där jobbiga personerna som både kan sjunga, dansa och är skådespelare + är snygga) och,ja, pengar. Deras liv verkar hur spännande som helst, de får åka till olika ställen, träffa människor som älskar dom, dom får gratis grejer, har råd att köpa en väska för 25 000:- De får gå på roliga galor och ha på sig supersnygga kläder. Hur kan man inte bli avundsjuk?? Dom verkar ju ha precis ALLT man kan önska sig. Hur fan kan dom klaga? man tänker: "Jag skulle inte klaga om jag hade allt det där." Men jo, det skulle man nog. Ha paparazzi efter sig VARJE dag, ha pressen på sig att se snygg ut VARJE dag även fast man ska gå och köpa ett paket mjölk, ha snygga kläder VARJE dag och följa VARJE trend som finns, vara på dom bästa galorna, se bra ut VARJE dag och framförallt inte kunna göra vad man vill för man vill ju inte råka ut för en skandal. tänka på hur man ser ut varje dag tycker iallafall inte jag låter så kul, eller bli förföljd av paparazzi som tycker att det är jättekul att fota en när man ska köpa mjölk och har sina fulaste mjukisbyxor, en t-shirt med ketchup fläckar på sig och håret i en knut på huvudet. Ändå sitter vi och kritiserar kändisar när man ser en bild som inte direkt visar det fina i personen.
Jag tycker att man ska vara glad över det liv man har istället för att jämföra sig med kändisar. Dom har det bra men deras jobb har sina nackdelar. Vissa vill bli kända bara för att bli kända, det tycker jag är det dumaste som finns, se till att bli kända (om det nu är det ni vill) för någonting som ni kan känna att ni är stolta över. För er andra, var glada över era svensson liv, ni kan göra det ni vill utan att bli förföljda och någon som fotar era 14 dubbelhakor, stora påsarna under ögonen och den stora finnen i pannan, dan efter den där roliga festen där allt spårade;)
Nörd. Vad betyder egentligen ordet "nörd" och varför anses det som något "dåligt" eller "töntigt" att vara en?? Egentligen är det väl en beskrivning av en person men när blev det något töntigt att vara en nörd? I klassiska tonårsfilmer (ni vet, tjej möter kille, blir kära, bråkar, gör slut, finner varandra i slutet, live happily ever after) så är det alltid en nörd med. En som antingen är jättesmart, eller bara en "pluggis", gillar serietidningar och är bra på datorer (t.ex!). Varför klassas man som en nörd om man är smart? vissa har ju turen att födas smarta, ni vet dom där irriterande personerna som inte behöver plugga till ett prov men ändå lyckas få MVG medan man själv sitter i timmar och memorerar allt och bara får VG. När blev det nördigt att vara smart? och varför är nörd ett sånt negativt ord? jag skulle vilja ändra mening på ordet nörd till en annan förklaring. Istället för en negativ beskrivning skulle jag vilja beskriva nörd som: "en som är sig själv och göra det han/hon vill eller gillar oavsett var andra tycker." Jag skulle lätt beskriva mej som en nörd. Jag skulle inte ta illa upp, för jag är stolt över det. Jag gillar Glee, tittar på nickelodien när det inte finns något annat och brukar peppa mej själv med disneylåtar när jag är nere. Om jag skulle säga det här till folk som jag inte känner skulle de nog tycka att jag är konstig och nördig men ja, dom får tycka precis vad dom vill, vi har ju faktiskt yttrandefrihet här i sverige;)
Det finns många olika sorters "nördar" men jag tycker bara att det är coolt att våga vara sej själv även om man skulle klassas som en nörd. Om du är en nörd, precis som jag kan vara ibland, var stolt över det! Det är det som gör dej till DU.
En blogg utan musik kan bli riktigt tråkig så jag tänkte bjuda på en första låt som jag var besatt när den kom. det tog mej evigheter innan jag såg vem killen i videon var:P
en sak som jag tror att många tänker, är att de som är viga och så är smala. Men det kan jag säga till er, det stämmer inte;) Bara för att man är smal så betyder det inte att man är vig och bara för att man är lite större så är man ovig. Jag testade Yoga idag för första gången och instruktörern av inte direkt pinnsmal utan hade ganska mycket "love handels" och var lite större i kroppen men shit va vig hon var!! så om ni är dom som tror att större personer har samma vighet som ett kylskåp så tror ni helt fel! Vigheten sitter verkligen inte i storleken, den sitter i nått helt annat ;)
vill bara välkommna mina första läsare till denna blogg:$ Hoppas ni gillar den och får lite inspiration och saker att tänka på:) Har ni några idéer på ämnen att ta upp så skriv en lite komentar ;)
size 0. size skinny. size "killing yourself". Det finns många ord som jag skulle kunna beskriva den omtalade "size 0" med. En sak som jag undrar. NÄR blev det snyggt att var så smal att man ser ALLA revben (ja, typ ALLA ben på hela kroppen) och se sjuk ut? Förebilderna man har nu är oftast smala personer som ser "perfekta ut", typ modeller. Finns det ingen normal person som man kan se upp till? ingen som ser normal och framförallt frisk ut?? Jo, jag ska säga min inpirationstje. Jag ska inte ljuga, jag tycker att det är snyggt att vara smal, ett par smala ben i ett par snygga jeans är sjukt snyggt men det finns ju gränser på hur smal man får vara! Det är inte snyggt när det ser ut som ett par tändstickor som min mamma brukar säga. Men till poängen, jag har slutat titta på hur smal jag är. Jag vill istället kunna säga: "jag mår bra, jag är nöjd med mej själv oavsett om jag är size 0 eller har 42 i klädstorlek. det ända jag bryr mej om är att må bra." Jag säger inte att jag är size 0 eller har varit, jag har storlek 28-29 i jeans, med andra ord ganska normalt. Men jag har slutat kolla på storlek, huvudsaken är ju faktiskt att jeansen sitter bra, inte att det har storlek "putteliten." Jag har ingen aning om vad jag väger, sist jag vägde mej var för 1 år sen hos skolsköterskan och så vägde jag 62 kg (tror jag). Jag tror inte ens jag har en våg hemma... jag tror att om fler tjejer (och killar) slutade bry sig om vad dom vägde och hur smala dom var och istället fokuserade på att må bra så skulle de må bättre. Färre skulle få anorexi och bulimi. Jag har sett vad dom sjukdomarna kan göra mot en person, det är inte kul, verken för den drabbade eller dom omkring. Här kommer några personer som jag inspireras av, både av hur de ser ut och hur de har tacklat pressen på att vara smala.
Demi Lovato. för den som inte vet så är hon en amerikansk skådespelerska och sångerska. Hon var tidigare en barnskådis så det anses väl "nördigt och töntigt" att lyssna på henne men ge det en chans, hennes nya album är faktiskt riktigt bra:) Hon la in sig själv på rehab för att hon hade problem med depression och anorexia/bulimi. Istället för att låta sig tryckas ner av elaka komentarer så tog hon sig tillbaka och är en förebild för normala tjejer med kurvor. Kolla in bilder på henne så får du se, hon har en snygg kropp som man kan inpireras av!
Khloe Kardashian. jag tror inte jag behöver säga vem det är eftersom alla nog känner igen efternamnet ;) Sjukt snygg tjej! Kurvig och "ändå" sjukt snygg! A body to die for! Hennes systrar är också dom sjukt snygga men Khloe är ändå min favorit tror jag. Hon är den som utmärker sig mest av systrarna, hon är väligt lång och lite kurvigare än dom andra men ser ändå sjukt snygg ut. Såg ett avnitt ur "Keeping up with the Kardashians" där hon var osäker på sin kropp men gjorde ändå en plåtning för PETA (I rather go naked than wear fur), sjuk snygg. Inpireras av henne och henne och bry er inte om ni råkar ha lite kurvigare kroppar, det är bara snyggt!
Här är en av systrarna, Kourtney. check in that smazing body!!!
Det var några som man kan inspireras av när det gäller snygga (och friska) kroppar:)
Ibland undrar jag varför jag är vän med vissa personer. Igår var jag och några ur klassen och firade en kompis som fyllde år. allt var superkul verkligen, satt brevid en tjej som är så jävla rolig! Efteråt ville några dra hem och andra ville åka till en sportsbar och titta på sverige-finland matchen. Själv kände jag att jag ville hem. Eftersom alla bor påhelt olika ställen så drog alla åt lite olika håll. Dom jag brukar vara med sa direkt att dom villehem till en kompis för att sen kanske hitta en fest att dra till. Jag kände direkt: "nee jag pallar inte, jag orkar inte gå på en fest där alla känner varandra utom jag." så jag skyllde på mensvärk (den där klassiska som ingen kan kolla, hehehe :P Isället för att säga åk hem och ta hand om dej så sa dom bara att jag skulle följa med (vilken visar att de ville att jag skulle följa men och det är ju kul).Men när vi gick in i tbanan så ställde dom sig på andra ställen och började prata med varandra och där stod jag som ett fån själv och började fråga mejsjälv: "varför umgås jag med dom här personerna??" varför umgås jag med personer som jag känner att jag inte klickar med och som jag känner ne, jag har ingen lust att hänga med dom HELA tiden". Det var som om jag hade en smitta och dom stod på andra sidan och inte ville prata med mej. Jag åkte hem iallafall. Jag har funderat på att byta klass men det skulle verkligen kännas jättekonstigt och det verkar såjobbigt att komma till en nya klass nu och komma in i den och lära känna folk som redan har gått i samma klass i 1;5 år typ. Ne, jag har bestämmt men för att "byta kompisar" i klassen istället.Umgås med dom somfår mej att må bra, varför ska jag umgås med dom som bara får mej att känna mej felplacerad och ovälkommen? Ibland kan dom vara underbara men i dom flesta fallen känner jag mej helt bortkommen och hur jävla kul är det???
Kärlek. Ett ord som både kan vara underbart och hemskt. Obesvarad kärlek, man kan inte välja vem man blir kär i och underbar kärlek. Det finns hur mycket som helst att säga om kärlek och jag ska verkligen inte säga allt. Ibland vill jag ha en pojkvän, en som alltid är där, en som säger att man är snygg fast man själv tycker man ser förjävlig ut, en som man kan prata med allt om och en som man verkligen vill vara med. Ibland känner jag att jag är den enda utan pojkvän men så tittar jag runt omkring mej, bland mina kompisar och de flesta är faktiskt singlar. Men ändå känner jag det där att jag vill ha en pojkvän. När jag får den tanken tänker jag också: "nej, man ska inte leta. det man vill ha brukar ju dykaupp när man inte letar, eller hur?" och så tänker jag: "nej, jag är en stark självständig tjej och jag behöver inte en pojkvän för att må bra eller för att känna mej snygg, jag har mej själv." Jag ska inte leta, om någon kille dyker upp så får han dyka upp! Vissa tjejer blir så himla besatta av att ha en pojkvän så att de letar hela tiden, blir ihop med arseln, glömmer bort sina vänner och sen blir dumpade. Nej, jag lovar mej själv, jag ska aldrig bli en sån där tjej somglömmer bort mina vänner bara för att jag har en pojkvän. Thats a promise!
Vissa personer som jag t.ex. blir sällan nöjda med sig själva. Ibland kan jag känna mej nöjd, tex om jag fått MVG på en supersvår uppgift, om jag lyckast göra något som jag inte trodde jag kunde men oftast blir jag antingen nöjd i en liten stund men ibland blir jag inte allsnöjd. Jag känner inte den där känslan av att jag verkligen har lyckats med något. Mamma brukar säga att "gör det nu så blir du nöjd och stolt över dej själv sen." Nepp, not me:/ Okej jag ska inte var negativ i det här inlägget men det blev visst bara så:/
Åkte hem från skolan idag (japp,där kom det där hemska "idag" och "skolan") och jag märkte att nästan alla som satt i min del av tunnelbanan var utländska. Dom pratade svenska och så men alla hade någon sorts utländsk bakgrund och det fick mej att tänka på en sak: Sverige är verkligen mångkulturellt! Det är så himla underbart att se att det inte bara finns "typiska svenskar" här, dvs. personer med dålig hårkvalité och som blir likbleka på vintern (typ jag allstå) utan det finns ALLA sortes människor. Allt från bleka, mörka, lite sådär fint solbrända (som alltid ser sådär fint solbrända ut), korta, långa, tjocka och smala. Det är så kul för det ser mycket bättre ut:P Tänk om man bara mötte de "typiska svenskarna" när man var ute och gick, bara blondiner med blåa ögon vart man än gick:/ Jag ska inte säga "Fy fan!" för jag känner dom som ser ut så och dom är underbara människor men tänk va tråkigt det skulle vara. Jag fattar inte dom (host, SD, host) som inte tycker att man ska ta in invandrare till Sverige. Varför inte? vad gör det om dom bor här? Det är ju bara underbart att se att Sverige är ett mångkullturellt land. Jag tror att det hjälper oss att få mindre fördommar mot varandra, att vi får mer förståelse för varandra och det är viktigt för att undvika onödiga bråk. Själv är jag helt svensk (iallafall så långt som jag vet men jag har ju den där hemska hårkvalitén så...) och jag tycker det verkligen är jättetråkigt. Det är INGET emot helsvenskar men det är lite tråkigt. Det är så coolt när man kan säga: "ja, jag är halvt portugis" eller "ja, jag är en blanding av svensk, spansk och lite thailändare". Sen lyckas nästan alltid mixade personer bli sjukt snygga;)Själv om nån frågar säger jag bara svensk. Men jag är stolt över att vara svensk. Jag bor i ett land utan krig och jag älskar min familj och skulle inte bya ut dom bara för att få bli lite "mixed race". Men jag tycker att det är underbart med ett mångkulturellt Sverige!
Har suttit här ett tag nu och fixat bloggdesignen lite. Den är väl klar nästan iallafall:) Ja, som namnet på bloggen heter så kommer den handla om mina tankar om allt. Allt mellan himlen och helvetet och hat och kärlek. Jag är en sån person som måste skriva av mej och eftersom jag är för lat för att skriva dagbok, vilket jag har gjort men jag ger upp efter 10 dar, min hand klarar inte av att skriva så länge;) Så då tänkte jag varför inte starta en blogg? jag är ju ända inne på datorn varje dag (facebook ni vet) och varför kan jag då inte skriva lite här? det kommer inte vara "hej idag har jag varit i skolan blablabla" för det är nog det tråkigaste man kan läsa om, iallafall enligt mej. Så det blir mer varför? och som sagt mina tankar om saker:) Hoppas ni gillar det!
I den här bloggen kan du läsa om mina tankar om allt från drömmar, familjen, kärlek till SL, snö (dom 2 tillsammans kommer inte bli kul i vinter) och ja, allt typ:) Det här kommer inte vara en modeblogg så om du vill läsa om mode så får du klicka vidare men om du är suger på att läsa någonting nytt och som inte handlar om det som alla andra bloggar handlar om så är det bara att börja rulla neråt och läs:) hoppas ni gillar det!
Om mig
I den här bloggen kan ni läsa om mina tankar om, ja, allt! Det här kommer inte vara någon modeblogg för det finns redan ungefär 29835 st för många, utan detta är en blogg fylld om tankar om livet, ja, allt mellan himlen och helvetet;)